JJen westphaliska freden var afslutad. Rom mäste ned-
stiga frän sin tron säsom den oinskränkta maktens inne-
hafvare inom andens rike, och tankens frihet var för alltid
befästad. De faror, med hvilka Osterrike hotat Europa,
voro afvärjda. ütom Tyskland upprätthälla Frankrike och
Sverige emot det den politiska jämnvigten, och inom det
romerska riket är dess magt inskränkt inom tränga grän-
ser genom sanima fred, som, i det den gjorde de särskilda
furstarne nästan fulikomligt suveräna, bekräftade kejsare-
dömets seger öfver kejsaren.

Men om ocksä kejsaremagten erhällit ett fruktansvärdt
slag, sä var dock det habsburgska husets magt längt ifrän
brüten. De längvariga uuderhandlingar, som föregingo fre¬
den, visa, huru motvilligt det ingick den, och da den ändt-
ligen blifvit afslutad, gällde den blott den Osterrikiska gre¬
llen af detta luis; den spanska fortsatte ännu med otröttade
krafter i Nederländerna striden niot Frankrike. De niirn-
bcrgska underhandlingarna antyda, huru ogerna Osterrike
skulle foga sig efter frcdens bestämmelser, ocb dess sträf-
van under de närmast följande ären gär ständigt ut pä att
ätervinna den ställning det förlorat.

Frankrike och Sverige, de tvenne magter, som satt
skrankorna für Österrikes herrsklystnad, voro i sin ord-
nilig längt ifrän benägna att länge njuta af freden. De
inre   oroligheter,   som   upprörde   eller   hotade  att  upprora

1