13
 

      Redan fbrut  hade  riksdrotsen  radt  hertigen  att ej stbta  sig med Adlersparre, utan sluta

sig  till honom och bfverse med  'hans sma kapriser'.  I  sitt bref d.  21 antyder ock  hertigen,

att  han  vill  hand  i  hand med Adlersparre och Adlercreutz arbeta for  faderneslandets raddning.

Adlersparre  intradde  ock  i  konseljen och  intog  dar  snart  en  ledande stallning.  Exc.  Essen,

hvilkens intrade  i  konseljen han  fdreslagit,  kallades in samtidigt,  d.  26.   Fdljande dag var  diir

narvarande  an en ny medlem, v. amiralen  v. Stedingk. —  Manga  dagar efter Adlersparres intag

drbjde ej  heller,  innan annu en fdrandring intraffade: Ehrenheim  erhbll sitt afsked d. 27  mars.

Enligt  Wachtmeisters  anteckningar1)  skedde  det pa  Adlersparres bedrifvande,  och det  ar ju

antagligt  nog.  Till formen var  emellertid  kanslipresidentens afgang frivillig.   Nar  Ehrenheim

begarde sitt afsked, forklarade  han, att  han ej var skulden till den fdrda olycksaliga krigspolitiken;

hans  samvete bar honom darom vittnesbbrd, men i denna  stund behbfde han ett annat, och han

bad  om hertigens.   Man  ser, hvad  han  ej  utan skill trodde sig  kunna frukta.   Da hertigen i

nader  beviljade  honom  afsked,  gaf han honom  det  vittnesbbrd,  att  han  nogsamt  kiinde, att

kanslipresidentens  afsikter  varit rena,  och  att de alltid syftat p& konungens och  faderneslandets

basta.2)  —   Ehrenheims plats skulle  sla obesatt och Lagerbjelke tills  vidare  besdrja de  gdromal,

som horde  till kanslipresidentens ambete.  Redan d.  28 afFardade emellertid hertigen en skrifvelse

till Lars  von Engestrbm,  da i Polen,  och forklarade sig vilja  lagga det  lediga ambetet i hans

hander och uppmanade honom att  skynda hem.3)   Han hdrsammade  kallelsen och  utniimndes

d. 16 maj  till kanslipresident  och  ledamot  af hertigens konselj.  Da hade  Lagerbjelke redan d. 2

maj   —  vid  Zibets afgang  — namnts  till  hofkansler. —  Nagra andra  fbriindringar  i konseljen,

—  sadana  Adlersparre i sin P. M.  bnskat  — iigde ej rum.   Bade Stedingk och Klingspor, liksom

de  ofriga medlemmarne, sutto  kvar till  d.  9 juni, da konseljen  uppldstes.1)
 

                                              IT.



      Den  13 mars hade Gustaf IV  Adolf satts ur stand att utdfva den  makt han till Sveriguu

skada  brukat.  Detta  var en  handelse,  hvilken,  som bekant, ej  saknade motstycken i Sveriges

historia.   Erik  XIV och  Sigismund efter honom hade genom valdsamma  rdrelser  stbrtats.  Men

hvarken  hertig Johan eller hertig Karl hade  darfdr ansett sig berattigad att  utan vidare omstan¬

digheter  fdrklara  den  fallne kungen  sin viirdighet forlustig och sjiilf intaga  hans  plats.   Domen

dfver konungen hade fallts af rikets stander; och rikets stander hade vid bagge tillfallena bestiimt,

hvem  som  borde intaga den lediga tronen.  Skulle sa ske iifven nu?   Blefve detta fdrhallandet,

skulle  denna statshvalfning, liksom  den var den  oblodigaste af revolutioner, jamval blifva den

lojalaste:  den  skulle  erbjuda asynen  af revolutionsledare, som,  sedan  de gjort hvad de ansago

en  sorglig nddvandighet bjuda, ej drista ga  folkets  egen dom i  fbrviig, men  mana detta folk att

genom sina  fullmaktige  bedbma hvad  som skett  och  bestamma  hvad som borde  ske.  Dessa

rikets  stander utgjorde ju dock den enda myndighet, som kunde upptrada  med  nagon ratt. —

Det  sag  ut, som om stiinderna skulle fa, atminstone medbestamningsratt ofver det, som ske skulle.

Han  som tills vidare  var rikets fbrestandare, hade  redan revolutionsdagen proklamerat sin  vilja,

att  med  rikets stiinder fa  ofverlagga om de  »matt och  steg, som  skulle bereda svenska folkets

framtida valfard.»   —   Men  det  gallde har vida mindre hvad den gamle hertigen  ville eller icke

ville; maktigare viljor  funnos i  landet an hans. —  Vi ha ofvan niiumt Adlersparres proinemoria

fran Tible  d.  21 mars.   Den innehdll vida mera im  fdrslag till en konseljfdrandring;  den fores! og

en ny  revolution.   Det  heter:
 

*)  I. 188, 190

2)  St. R. prot.  kam.-exp.

a)  Brefvet tr. i L. v. Engestrbms Minnen o. anteckningar.  II.  127.

4)  St. R. prot.  kam.-exp.  — Jfr  Sjbgrens uppgift, a. st.  s. 73, om  Stedingk  och Klingspor.