2:5
gifvas. Rdsternas varde skulle beraknas efter de allmanna utskylder, som af den rdstande ut-
gjordes.1)
En fraga, som framstiiller sig, iir denna: var det regeringens mening att andra sitt forslag
med ledning af de af Adlerbeth gjorde anmarkningarne, hvarigenom det i vissa punkter af vikt
vasentligen skulle modifierasV Men fragan undandrager sig besvarande.-)
III
Vi ha sett, hurudan enligt hertigens och andra maktagandes mening rikets blifvande for-
fattning borde komma att te sig. Fraga kunde vara, om deras mening dfverensstiimde med all¬
manhetens, om allmiinheten dfverhufvud hade nagon mening eller yttrade nagon.
Man vet, till hvilken grad tryckfriheten smaningom blifvit inskriinkt af Gustaf Adolf. Den
nya regeringen besldt sig for en systemforandring. Till hertigen riksfdrestandaren ingafs d.
24 april af t. f. hofkanslern, frih. Lagerbjelke, ett memorial, grundadt pa ett utlatande af d. v.
censorn, k. bibliotekarien Malmstrdm (dat. 4/4). Hofkanslern fdreslog nedsattandet af en kom¬
mitte for utarbetande af en tryckfrihetslag samt ekonomiskt reglemente for boktryckerierna och
bokhandeln i riket. Men utarbetandet af dylika stadgar skulle krafva lang tid; han dnskade
darfdr, a,tt vissa hinder for tryckfriheten genast matte borttagas. Detta vore af nytta, sager han,
»i niirvarande viktiga dgonblick, da. ett riksmdte sa ofdrtbfvadt fdrestar, da ett lifligare opinionens
deltagande i faderneslandets angelagenheter iiro att viinta, da upplysande skrifter vore sa nodvan -
cliga for att viigleda allmanhetens tankesatt och gifva det en riktning, enlig med E. K. lf:s viilgd-
rande afsikter till fullbordande of rikets frdlsning.» Han hemstallde alltsa, att boktryckares ansva-
righet skulle upphdra, da han vid atal kunde uppge forfattares namn och hemvist, — utom
i fall att religion, samhallsordning, personlig sakerhet eller allmiin aganderatt blifvit fdrniirmad,
da bade fdrfattare och boktryckare borde blifva ansvarige —; vidare att fdrfattare matte aga ratt
att a skrifter icke offentligen utsatta sitt namn, hvaremot han alltid skulle vara forbunden att
hos boktryckaren uppgifva namn och hemvist; — andtligen att fdrbudet mot fran ska och danska
skrifters infdrande skulle upphafvas. Bland hofkanslerns motiv for tillatelsen att anonymt fa
utgifva skrifter fdrtjanar fdljande att anforas: »Hvad angar forfattarens skyldighet att offentligen
utsatta sitt namn, torde detta tvang i n. v. epok vara lika ofdrenligt med regeringens eget in¬
tresse som med allmanhetens, emedan den forra ddrigenom saknar utvtig att anonymt och utan upp-
seende meddela den senare nyttiga upplysningar. Skulle under bestaendet af denna skyldighet a for¬
fattarens sida nagon anonym skrift utkomma och utan atal kringspridas, bure den ju en tydlig
stiimpel af sitt officiella ursprung, och andamalet fbrfelades.^) —Hofkanslerns memorial fbredrogs
for hertigen d. 25. Denne gaf sitt bifall till alltsammans.4) Tillkannagifvandet om tryckfrihets-
kommittens tillsattande och lindringarne i trycktvanget skedde i form af en af Rosenblad kontra-
signerad skrifvelse fran hertigen till hofkanslern (dat. 25 april), publicerad i Inrikestidningen
d. 28.5)
Den vunna friheten blef icke obegagnad. En stbrtflod af till det mesta anonyma strbskrifter
sprang fram i dagen — strbskrifter i politiska, ekonomiska, sociala amnen, diir valmenande
skribenter for sina medborgare i allmanhet och rikets stander i synnerhet framlade sina hvarje-
handa tankar. Produktionen fortgick Iange nog, och atminstone i bbrjan var liis- och kbplusten
stor. I juni talar Toll i bref till en van om de 61 strbskrifter, som befordrats till trycket —
') Detta 'bihang' ar tryckt som bilaga 1.
-) Konc. i R. A. iir fdrsedt med en pateckning af Jarta (se Naumanns tidskr. 1872 s. 258), som kan
tydas diirhan, att just detta ex. anvandts vid K. U;s arbete. Fanns ej niigot ulskrifvet exemplar? Hade rege¬
ringen fiangiitt hela forslaget, innan hon fattat ett definitivt beslut om dess lydelse?
') Hofkanslerns memorial, tryckt hos Klemming och Noidin, Svensk boklryckerihistoria, ^. :i.'>l o. f.
') St R. prot. kam.-exp.
J) Den lastes i Dagl. Allehanda och Stockholmsposlen fdljande dag.
|