56
 

      Den fdrfattningsfraga, som i standen varit  fdremal for  den stdrsta uppmarksamhet — repre¬

sentation sfragan  —  hade  K.  U. med  klokhet  lamnat asido.   Det uttalade sig  sa:  »Den af at¬

skilliga ofralse jordagare  och  bruksidkare vackta  fragan om delaktighet i  denna  representation

har  utskottet  funnit till grunden vara rattvis och  billig;  men  da nagot  satt till  verkstalligheten

daraf  annu icke blifvit med fullkomlig noggrannhet uppgjordt,  och utskottet, i saknad af nbdiga

upplysningar  i detta amne,  icke kunnat nagot  sadant i en hast  uppgora,  sa har utskottet trott

sig endast bora anmala hufvudfragan till riksens hdglofliga standers  bifall.»   For  ofrigt aberopade

det  sig  pa  hvad  Adlerbeth  till  utskottets protokoll  d.  27 anfbrt.   Hans yttrande  medfdljde till

standen.   Adlerbeth  erkande  billigheten  och nddvandigheten af en fdrbattrad representation, men

i  detta  dgonblick var  det ej  mdjligt  uppgora en ny; dartill tarfvades noggranna och  tidsddande

undersdkningar.   For tillfallet maste man inskranka sig till  att uppratta  en  ny styrelseform, men

sa inrattad, att den  ej innefattade hinder for  en  fdrbattring i representationsgrunderna.

      Spdrjer man om  det stdrre eller mindre infiytande,  som den ena eller  den  andra personen

kunnat hafva pa,  affattningen  af grundlagsfdrslaget, sEdant som det till sist fdrelag, sk blifver ett svar

nagot  svart  att afgifva.   Protokoll  fdrdes  ej  inom utskottet, och uttalanden af samtida, egnade

att belysa saken,  har jag ej funnit manga.  I sitt varde ma, lamnas en skildring  af Wieselgren,1)

diir  Nordin och Platen  framstallas som konservatismens, Jarta  och bdnderna som framstegspartiets

samt Adlerbeth jamte Blom som  moderationens  man,  medan Mannerheim och Silverstolpe gagnat

genom sin kunskap  i konstitutionalismens hafder.   Mycket upplysande iir ej Armfelts  utsago, att

Platen  utmarkt sig  som  svensk patriot och Blom  och  Rosenstein  agenom sina filosofiska och

moraliska distinktioner, som dar  utgdra en tydlig demarkation mellan riittigheter och skyldigheter.»

En af utskottets medlemmar,  som visserligen  kan sagas dfvat stort infiytande pa R. F:s tillkomst,

ar Silverstolpe.   Sjalf sager han,  att grundlinierna till R. F. aterfinnas i  hans fore  riksdagen ut¬

komna ofta  namnda broschyr.2)   Det  ar; sannt;  dock  ma erinras om  en sa vasentlig skillnad

mellan hvad  Silverstolpe  fdreslagit och   utskottet  antagit som bestammelserna om lagstiftnings-

makten.  Men  ej  nog  med  grundlinierna.  Han har ock  fdreslagit och redigerat  ingressen samt

ett par paragrafer, § 55 om fdrbud for R. St. att besluta  och for  utskott i  allmanhet att ofver¬

lagga  i konungens  narvaro,  §   90  om  granserna for R.  St:s ratt  att prdfva  regeringsbeslut etc.,

samt § 110  om R. St:s okrankbarhet; dock att  frih.  Platen  i denna § fdreslagit orden: »antingen

.... befallning.^ s)  Men  den,  som  mer an nagon annan varit verksam vid lagens tillkomst,

ar  utan  tvifvel  Jarta.  Han  har, sa, vidt man  vet, till allra stdrsta delen redigerat den.   I och

for  sig ar detta  arbete af  synnerlig  vikt;  betydelsen af den redigering lagen erhallit framgar

bast  af en jamfbrelse  mellan  R.  F.  och H.  F.  Men  hans  arbete  inskrankte   sig  ej  dartill.

Detta  framgar med tillracklig tydlighet af hvad  som  vid riksdagen 1823  yttrades  pa riddarhuset

och  i  prastestandet.4)  Honom ma val darfor  i forsta  rummet tillegnas aran  af R. F:s skapande,

utan  att man darmed i nagon man  forringar vardet af andras arbeten, mahiinda fdrnamligast Silver¬

stolpes och  — trots allt  —■ Hakansons. —  Det ma till sist namnas, att kanske en  och annan

utom  utskottet kunnat  dfva  nagot infiytande.  Wachtmeister berattar, att ledamdterna  inom  ut¬

skottet besloto, att hvardera adjungera med sig tva standskamrater, och att han var en af  dem,

som Platen valde.   Han fick  saledes 'en  fingerspets med i konstitutionsarbetet'.5)
 

                                               VI.



      Den 2  juni  fdredrogs  pa,  riddarhuset  K.  U:s memorial med bilagor  samt dess fdrslag  till

R.  F.  Det  gallde  forst att bestamma,  hur fragan  skulle behandlas.   Frih.  Silfverschiold dnskade,

att alltsamman  skulle  ligga  pa. bordet ofver  d.  3,  hvarefter d. 4 —  en sdndag  — ett  dfverlagg-



      *)  Sv. skdna litt. V. 159.

      *)  tJppg.  i kamrer Werners saml. —  Jfr Ant. o*i slagten Silfverstolpe, s. 186, och Silverstolpes fdrr cite¬

rade bref t. Karl Johan T/3 1811.

      ^  Kamrer Werners saml.  — Jfr om  § 90 Silverstolpes anf.  t. K. U:s prot.  -6jb.

      4)  Se Platens  anforanden, anf. hos  Alin, 'En psykologisk  studie', Ny sv. tidskrift 1885.  Jfr Wingards

och Wijkmans yttranden i  prastestandet %.

      6)  Ant. I. 215 not.