64
 

                                             VII.



      D4  konstitutionsutskottet  till  riksens stander inlamnade sitt fdrslag till ny regeringsform,

angaf det  sin asikt om  det  satt,  hvarpa det haft att ldsa sin uppgift, med de  bekanta orden:

Utskottet  fdreslar ej  stora  och  lysande  fdrandringar i var statsfdrfattnings aldriga grundformer.

Det konstruerade ej upp fritt eller efter  utlandska monster en  ny byggnad, men  det upptog hvad

brukbart var  i fdrefintliga lagar och lagfdrslag och  lat dartill erfarenheten leda sig.  Det Hakan-

sonska  forslaget,  som  bildade  utgangspunkten fdr  utskottets arbete,  hvilade ju i  sin ordning pa

liknande grunder. — Ett  starkt  slakttycke finns mellan H. F. och R. F. 1809, men synes i sjalfva

verket  stdrre  an det  ar.   Likheten ar  narmast  en  formell.   Redan vid  en flyktig  blick  pa

de bada lagarne  tinner man, att  flere paragrafer  i  H. F.  utan  eller  med  en nastan omarklig fdr-

andring  dfvergatt till  R.  F.1)   I  andra fall  synes ock  en tydlig likhet, ehuru man jamval ser,

att en betydande andring gjorts,  vare sig att R.  F. undvikit nagot otydligt uttryck i H. F. eller

rent af satt ett nytt innehall i stallet.   Klart ar,  att andtligen i R.  F. atskilliga  §§ forekomma,

till hvilka fdrebilder helt  och hallet saknas i H.  F.  Med afseende pa innehallet ar  likheten jamval

stor;  mot  en  del  bestammelser i  H.  F. hade emellertid roster hdjt sig, och det ar  egentligen

dessa,  som i R.  F.  aro ersatta  af andra.

      Ofverga  vi  nu  till  en narmare  betraktelse af de  tva  lagarne, se vi forst,  att lagbuden ej

i badadera ha ordnats  pk samma satt.   Emellertid har  H. F.  I. i  allmanhet sin  motsvarighet i

R. F:s  48  forsta paragrafer, H.  F.  II. i R.  F:s aterstaende.  Men harmed  upphdr likheten i an-

ordning till stor  del;  sarskildt  ar inom  H.  F. I. anordningen  olik den, som fdrekommer i  mot-

svarande del af R.  F.   Efter det H. F.  I.  stadgat  evangeliska  laran  som obligatorisk for Sveriges

konung och  karakteriserat  Sverige  som  arfrike (§§ 1 och 2 — jfr  R. F.  §§ 2 och 1),  angifver

den  konungamaktens prerogativ  med afseende  pa rikets forhallande till frammande makter,  befor-

dringar,  utdelande  af  adlig  vardighet,  myndighet dfver har  och hof, vissa tjanster samt kon¬

ungens allmanna aliggande att vara fredens hdgsta vardare  (§§ 3 —14).   De paragrafer i R. F.,

som  motsvara sistnamnda §§  i H. F.,  igenfinnas  under  siffrorna  3,  4, 12, 28—31, 37, 14,

48,  35, 36,  16.  Darpa har  H.  F. I. stadganden om  konungens domsratt och  i sammanhang

harmed  bestammelser  om nedre justitierevisionen (§§ 15—22); motsvarande bestammelser ater-

finnas i R.  F:s  §§ 17—24.  Forst harefter mdter man  i H. F. lagbuden  om  konungens radgif¬

vare, regeringsarendenas beredning och  afgdrande (§§ 23—34),  hvilka ha sin motsvarighet i R. F:s

§§ 4—11  och delvis  15,  25, 26, 34, 38.   Darpa fdlja i  H.  F.  ater nagra regler om ambetsmans

tillsattande  (§§  35, 36  — R. F.  §§ 35, 36) samt om  justitiekanslern (§§ 37, 38), om hvilken

R. F.  ger bestammelser i sammanhang med stadganden om konungens domsratt (§ 27). Innehallet

i H.  F.  I  §§ 39—42  motsvaras  af  samma paragrafer i R. F.,   och H. F. I.  §§ 43, 44 aterfinnas

med  smarre andringar i R. F. §§ 44, 45;  de handla om prinsars stallning.  H.  F. I.  § 45 har

ett stadgande  om tryckfrihet; om detta amne talas  i R.  F.  § 86. Andtligen  paminner H. F. I. §

46 om  R.  F. §  47.

      Fran  senare  afdelningen  af  H.  F.  (H. F.  II.) ha paragraferna dfvergatt  till R.  F.  utan

namnvard  omflyttning.  Har  och  dar  ha  i  R. F.  nya stadganden tillkommit.   H. F. II. gaf

forst  allmanna  bestammelser om riksdagen, darp& om dess fmansmakt, om privilegierna,2) huru

fdrfaras  bdr  vid   tronledighet   m.  m.,  stadganden  om  riksratt,  om  grundlags-  och  andra

lagfragors  behandling,3)  om  statsreglerings  och  bevillnings  ordnande, nar R. St. ej  medhunnit

sadant,  andtligen om  riksdagsmans  okrankbarhet.  —  De viktigaste  af  de  nya stadgandena i

R, F. anga riksdagsutskott,  justitieombudsman, opinionsnamnd, ratt  for riksdag att af konungen

begara statsrads  entledigande, kommitterade  for tryckfrihetens vard.
 

      >)  Sa har  — for att  folja Naumanns beteckning — andringen varit af obetydligaste art fran exempelvis

H  F. §§ 1,  6, 8, 53, 74,  75, 77, 97 till R. F. §§ 2, 29, 31, 57, 76, 79, 80, 111.

      !)  I  H. F.  II. § 32 (Naum. § 78), — motsvaras  i R. F. af dess sista paragraf.

      ')  Omnamnas bdr  mahanda, att i R. F. igenfinnas stadgandena harom narmast fore paragrafen om riks¬

dags beslutanderatt vid fall af konungs langvariga sjukdom.