20
 

II.   Den nu gällande rätten,

1.   Dess källor.

Hvilka äro de lagar, som bestämma den nu gällande
arfsrätten tili Sverges och Norges riken? I främsta rum-
met den svensk-norska föreningens grundlag ^) riksakten
af den 6 .augusti 1815 samt den svenska successionsord-
ningen af den 26 September 1810, men därjämte äfven
den svenska regeringsformen af den 6 juni 1809 och Nor¬
ges grundlov af den 4 november 1814, hvilka senare lagar
i nägra fä §§ (R. F. §§ 1, 2 ocb 44; N. G. §§ 1, 4, 6 och
36) innehälla bestämmelser i värt ämne, som dock alla till-
lika äfven i riksakten och successionsordningen förekomma.

Nägra ord om dessa lagars tillkomst torde här vara
pä sin plats.

Sedan ständerna efter 1809 ärs statshvälfning sam-
manträdt, förklarade de 10 maj s. ä. Gustaf IV Adolf
ocb hans bröstarfvingar förlustige Sverges krona, och
antogo den följande 5 juni en af konstitutionsutskottet
utarbetad ny regeringsform, i sammanhang hvarmed den
afsatte konungens farbroder hertig Karl valdes tili ko¬
nung; hvarefter han dagen därpä antog detta val och
bekräftade regeringsformen.

I R. F. § 1 bestämdes, att en successionsordning
skulle af riksens Ständer fastställas. Efter det att pä
regeringens förslag tili tronföljare 18 juli 1809 valts
prins Kristian August af Augustenborg, inkom därför K.
U. 17 okt. s. ä. tili ständerna med ett förslag tili suc¬
cessionsordning för det Augustenborgska huset. För¬
slaget antogs genast i preste- och bondeständen, men
äterremitterades  af de öfriga ständen, af adeln   30 okt.
 

') Eiksakten har visserligen icka en grundlags formala karaktär i
Sverge, utan endast i Norge; men säsom en föreningens grundlag bör
den emellertid med rätta kunna nämnas.