43

regerande furste af utländsk stat '). Af hvilken stör vigt
nägon inskränkning i denna rätt dock künde vara, är
ögonskenligt. Da arfsrätt finnes äfven för kvinnolinien
i flera af Europas monarkier, sä är det gifvet, att gemäl
tili svensk furste ofta nog mäste komma att vara arfsbe¬
rättigad tili tronen i an den ena, an den andra staten,
hvarefter denna rätt ärfves af hennes barn, sä att sönerna
möjligen kunna genom arf varda konungar säväl öfver
Sverge och Norge, som öfver annat rike. Orimligt är väl
ej häller, att de förenade rikenas konung skulle kunna väljas
tili regent i ett annat land. Antagandet af valet künde möj¬
ligen för de förenade rikena innebära en stör olycka; obilligt
vore ej da, att deras representationer ägde en i grundlagen
sadgad rätt att förhindra nägot sädant, om konungen skulle
vara hugad att mot deras vilja mottaga den honom er-
bjudna kronan. Det finnes dock i vär grundlag en be¬
stämmelse, som gör den stora frihet, konungen äger i nu
nämda händelse, mindre farlig, an den eljes skulle kunna
blifva. Vi syfta pä bestämmelsen i R. F. § 39 (jmfr. R.
A. § 7 sista mom. och N. G. § 41), att konnngen, om
han vistas utom Sverge och Norge, ej fär befatta sig
med rikenas styrelse, utan mäste vid sin afresa hafva
öfverlemnat denna ät den tili tronföljden närmast berät¬
tigade prins eller, om denne är omyndig eller har laga
förfall ^) eller om ingen arfsberättigad prins finnes, tili
interimsregeringen. Om konungen sälunda skulle blifva
ett tredje rikes konung, mäste han antingen styra det¬
samma frän Sverge eller Norge, eller ock lemna frän sig
styrelsen   af  dessa  riken   ät nämda  tillförordnade  rege-

^) Enligt uppgift af den senare unionskomiten fordras rapresentatio-
nens samtycke tili konungens raottagande af ett främmande rikes krona
i Danmark, Preussen, Belgien oeh Holland. «Underdänigt Betänkande
etc. a. St. 12, 13. Samma fordran var uppstäld i N. G. af 17 maj
1814.    Se ofvan  s.  22.

-) Uaga förfall för honom är sjukdom och vistelse utom Sverge
ocir Norge.