.47

att stadgandet om den oföddes arfsrätt i samma § 18.affat-
tas pä följande satt: »Bland arfsberättigade räknas äfven
den, som inom fyratiotre(43) veckor efter fadrens död födes
tili verlden». Komiten säger sig »ansett tjenhgt stadga
en viss termin för födelse, efter fadrens död, som med-
för anspräk pä thronföljden, i hvilket hänseende man
rättat sig efter de i medicinskt-juridiskt System allmän-
nast antagna resultat» ').

Komiten indelar de fall, i hvilka prins förlorar sin
arfsrätt, i tre klasser, hvilka alla äro sammanförda i §
20. Den första klassen motsvarar bestämmelsen i S. 0.
§ 8, som tili innehället ej undergätt nägon förändring.
Den andra klassen innehäller tvä fall, da prins förlorar
rätt tili tronföljden »för sig och dem af sina barn, som
födas sednare an fyratiotre (43) veckor, efter det han sin
rätt tili thronföljden förlustig blef, och för deras efter¬
kommande». Denna päföljd inträder för det första, »om
han antingen icke bekänner sig tili rikenas statsreligion,
eller han nägonsin öfvergätt tili annan lära». Hade prin¬
sen sälunda i statsreligionen uppfostrats, mäste han vid
densamma alltid hafva förblifvit; var han äter i annan
religion uppfostrad, mäste han senast vid tillträdet tili
regeringen, öfvergä tili statsreligionen, hvarvid tillika
gälde, att, om han redan förut tili densamma öfvergätt,
men sedan affallit, han ovilkorligen var sin arfsrätt för
alltid förlustig. Det var sälunda enligt komitens förslag
ej tillräckligt, säsom enligt nu gällande rätt, att prinsen
vid tronbestigningen bekände sig tili statsreligionen, utan
komiten uppstälde äfven bestämda fordringar angäende
prinsarnes religion före tillträdet tili regeringen. En
annan skilnad mellan gällande lag och komitens förslag
ligger däri, att enligt detta icke blott den skyldige skulle
gä förlustig sin arfsrätt, utan äfven de bland hans efterkom-
 

')    Handlingar etc. a. st. IL  54, 55.